Livet förändras
Kategori: ME/CFS
För första gången var jag inte med hela dagar på vår regionala sammankomst, den är tre dagar "kort" och hålls varje sommar. Det känns så konstigt för det är verkligen en av årets höjdpunkter för mig och jag vill inte missa något av den.
Men eftersom mitt liv förändrats så insåg jag på vårvintern att det skulle bli annorlunda i år..
Så vad var realistiskt för mig att klara av? Fanns det några hjälpmedel? Hur ska vi lägga upp det?
👍Vi hyrde en bekväm stuga. Bra kök, toa med dusch, altan med utemöbler, nära parkering och ingen urstädning.
👍Eftersom jag inte klarar tidiga morgnar, planerade jag vara med eftermiddagar, så jag i lugn och ro kunde göra mig klar. T kom och hämtade mig varje dag vid lunch.
👍 Kläderna hängde färdiga på sina galgar redan veckan innan vi for. Det gjorde att jag inte behövde fundera på vad jag skulle ta på mig eller vart jag lagt det i packningen när vi var på plats i stugan.
👍Rullstol!! Kände mig bara så lättad när jag satte mig i den på parkeringen och slapp gå till och från Gavlerinken! Har aldrig reflekterat över hur mycket kraft förflyttning tar. Nu orkade jag lyssna på programmet och samtala lite med vänner i stället.
👍Brusreducerande hörlurar, öronproppar och solglasögon inne i hallen så att intrycken dämpas. Solstol så jag långa stunder kunde ligga ner och lyssna/vila.
👍 Använde Resorb vätskeersättning och B 12. Resorb i maxdos, tror jag, gjorde att jag kände mig piggare än förväntat dessa dagar. Ingen yrsel slog till när jag la mig på kvällarna, vilket jag förväntat att det skulle kunna göra.
👍 Flera pauser på väg till och från Gävle. Att få vila från alla ljud och ligga ned å vila en stund är guld värt under en bilresa. Skönt också att inte stressa för att vara framme en bestämd tid.
Är så lycklig över det jag klarade av. Men bakslaget kom, precis som förväntat. Så är det med den här sjukdomen. Det som gör att det känns som att jag har kontrollen över sjukdomen är att jag får välja när jag anstränger mig och kraschar.
